Be mad, be mad. I dont even care motherfucker! >;D
Måste ju berätta om våran stora resa vi gjorde förra sommaren (har egentligen brist på saker att skriva om.. förslag?)... Det där såg ni inte!;) Men jag (saga), Linnea, Julia och Lydia for då förra sommaren till England på språkresa.
Det började med att brillianta Linnea kom på idén att fara, jag hade aldrig förrut hört talas om en språkresa så det lät förjävla kul!! Trodde aldrig att jag skulle få åka men frågade mina föräldrar ändå, tänkte de va värt ett försök iallafall. Lyckligtvis så fick jag det. Tänk att jag ska få fara SJÄLV till england med min VÄNNER i 3 HELA VECKOR!!!!!!!!!!!!!! :D wiiiiooooohoo
Tiden gick som långsammast efter det, längtade till det vart sommar så vi fick fara nån gång och när allt var som bäst så ska såklart klumpiga jag rackla o slå mig. Lite pinsamt och erkänna men jag snubblade i trappan där hemma och bröt fotjäveln. Allt gick käpprätt åt helvetet och jag försökte inbilla mig själv att det bara var en rejäl stukning och att det skulle gå över på ungefär 2 veckor. Ja, såklart det var en stukning. Det gjorde ju inte alls ont i foten... Yeah right.
Så jag fick alltså fara till England med gipsad fot och allt, men jag försökte tänkta posivit. Kunde ju iallafall gå normalt utan kryckor tillslut eftersom det inte var så svår fraktur.
Men tillslut så var det dax, allt var packat och klart och vi var redo att fara. Vi sov hos Linneas kusiner i holmsund dagen innan vi skulle med flyget, det ska jag säga er alla att det var den mest sömnlösa natten jag varit med om. Kunde verkligen inte sova, det bara gick inte. Fuuuuuuuuuuuuuck u sömn, vars var du när man behövde dig som mest?! D:<
Vi flög dagen därpå till Stockholm och där skulle vi mötas av en EF ledare (det företaget vi åkte med) och alla andra människor som skulle med på denna resa. Sen flög vi vidare till London. Jag som inte har åkt så mycket flyg tycker det är så fruktansvärt kul, älskar känslan när man just ska lyfta eller just ska landa. Härlig känsla de! :]
De första 4 dagarna var vi i London och gick sightseeing, vi bodde på ett sunk hotell som verkligen var hur litet som helst. Men flesta hotell i London är små men det här va extremt litet! Det var lite mer än en halv meter bred trappa och 6 våningar.
När vi väl hade klämt in oss allihopa så skulle dom läsa upp vilka som skulle bo i vilken våning och rum, och vars tror ni en handikappad tjej med världens tjockaste och tungaste resväska + två irriterande jävla kryckor fick bo? JO, längst upp!! Jag blev så fruktansvärt irriterad och arg och fick kämpa för att inte skrika till dom att jag ska fanimig inte bära upp min väska. Det slapp jag också, som tur var. Det var väldigt trång men mysigt också på något sätt, det var härligt att vara framme.
På sightseeingen så for vi runt och gick på massa revärdigheter, såsom big ben, westminister abbey osv. Det var väldigt roligt men jobbigt att gå hela tiden, men det gick väl an ändå. :)
Dagarna i London tog slut och vi började fara till våran "final destination" dvs Torquay. Det ligger längst nere vid kusten på ett ungefär, det tar ca 5-6 timmar från London skulle jag tro. Så där satt vi alla i en buss utan syre eftersom den här luftkonditioneringen eller vad det nu heter var trasig. Gud va resan började bra asså! -.-''
Väl framme så hämtade våran värdfamilj upp oss på bussstationen och jag bodde med Lydia i en liten by utanför Torquay som heter Kinkerswell. Det är den mest mysigaste by jag någonsin varit i, det var jättefint där. Jag och Lydia hade tur för vi fick världens bästa värdfamilj. Det var en mamma och hon heter Jessica och 2 barn, Carmen 8 år (tror jag) och Jared 13/14 år. Dom var hur trevliga och snälla som helst och hon lagade sjuhellsickes god mat!!!
Torquay är också en jättetrevlig och mysig stad, inte för stort men inte för litet heller. Det var väldigt lätt att hitta överallt och om ni ska fara till England så rekommenderar jag Torquay starkt. Här skulle vi vara i 3 underbara veckor, trodde vi... Åtminstone jag.
Visserligen var det roligt, och det var verkligen en rolig och bra upplevelse men man kan säga att jag förväntade mig inte att det skulle vara som det var.
Jag hade förväntat mig att jag och mina vänner skulle vara med varandra under den här resan eftersom vi hade bokat den för att med varandra och ha roligt, men då delade de in oss i 2 grupper. Så jag och Lydia hamnade i en grupp med andra svenskar och massa italienare medan Julia och Linnea hamnade i en annan grupp. Så vi träffade varandra knappt, det var typ bara på bussreserna hem och dit vi träffades.
Jag hade förväntat mig att man skulle få fara på massor med aktiviteter om man ville, men jag förväntade inte att det var obligatoriskt att fara på dom. Vi gatt kliva upp kl. 07.00 VARENDA morgon (tillochmed på helgerna) och vi for hem kl. 23.00 varenda kväll. Snacka om att man var utbränd efter en halv vecka! Hade fått så lite sömn så det var inte sant.
Ett litet minus i kanten var att alla roliga aktiviteter kostade jävel. Så man gatt betala ännu mer än vad man redan hade gjort, mina föräldrar betalade ca, 17 000 för själva resan. Sen gatt jag betala ca 500-1500 för alla roliga aktiviteter. Annars gatt man gå en townquiz och hur roligt är det lixom?
Vart så jävla förbannad där ett tag så att vi bestämmde oss för att strejka. (Låter lite fjantigt men det var verkligen nödvändigt!) Vi sket i att fara en lördag till en tråkig aktivitet, utan vi bad bara våran värdfamilj att ringa till våran EF ledare och säga att vi skulle vara hemma. Så då for jag och Lydia till Linnea och Julia, och så var vi med varandra en dag. Det var roligt men snacka om att ledaren var arg efteråt!
Be mad, be mad. I don't even care motherfucker! >;D
Genom alla omständigheter så var det hur roligt som helst och jag ångrar inte att jag for, men jag säger till er alla som funderar på att fara på språkresa med EF. Dom lurar er bara på pengar och det kommer inte vara som ni förväntar er. Ni kanske får en liten tankeställare när ni läser detta som jag inte tror alla kommer att göra, men jag fick en brainstorm och kunde inte sluta skriva. ;)
Jag vet tyvärr inte vars alla mina bilder från resan är... PANIK!!! Men ni får nöja er med några + att Lydia har tagit några också! :)
//Sagaaaa ;)
